Domsöndagen

Domsöndagen är kyrkoårets sista helg, en dag för uppgörelse under den mörkaste tiden på året. Helgen påminner oss om att denna värld upphör en dag. Vi väntar på Kristi återkomst och den sista domen. Domsöndagen kallas också för Kristi konungaväldes söndag.

Bibeln säger oss inte allt om domen och världens slut. Vi kan inte veta tiden eller platsen. Den sista dagen samlas alla inför Kristi domstol. En del får evigt liv och en del döms till evigt straff. Straffet är evig separation från Gud.

Domsöndagens bibeltexter handlar om hur Kristus är närvarande som förklädd till vår nästa. Genom att göra gott blir vi inte bättre inför Gud. Det goda ska vi istället göra för vår nästas skull. Vi ansvarar för våra gärningar och ogärningar.

Glädjens och segerns fest

På den yttersta dagen får vi med tryggt sinne förlita oss på Guds nåd. Det påvisar påskens händelser: Kristi uppståndelse och seger över döden. Den dystra hopplösheten ersätts av glädjefull väntan som får oss att vandra med vår lidande nästa.

Trots det allvarliga temat är domsöndagen inte en ångestfull, skrämmande dag utan segerns dag. Den liturgiska färgen är grön, som vittnar om glädje och hopp. Efter domsöndagen börjar det nya kyrkoåret, advent dvs. inväntan av julen.

Jesus säger: "Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig." (Matt 25:45)

Pingsten

Pingsten är den kristna kyrkans födelsedag.

Denne, nämligen Jesus, har Gud låtit uppstå, och vi kan alla vittna om det. (Apg 2:32)

Apostlagärningarna beskriver händelserna under den första pingsten. Den heliga Anden föll över apostlarna, tretusen människor döptes och alla närvarande fick ta del av glädjebudet på sitt eget språk. Det visar på den kristna gemenskapen och att det kristna budskapet hör till alla folk.

Pingsten hör tillsammans med påsken och julen till kyrkoårets tre största fester. Pingsten är påsktidens sista fest. Därefter namnges kyrkoårets söndagar efter pingsten. Detta sätt att namnge söndagarna framhäver Kristi uppståndelse som den kristna trons innersta väsen och påsken som kyrkoårets viktigaste högtid. Dessutom är det ett uttryck för att tiden från första pingsten till den sista domen är den heliga Andens tid.

Centrala ämnen för söndagarna efter pingsten är Jesu undervisning, livet som kristen under ledning av den heliga Anden och kyrkans förkunnelse av sin tro. Detta framhävs också av den liturgiska färgen grönt, färgen för liv, tillväxt och hopp.

#skriba

Självständighetsdagen

Finland blev självständigt den 6 december 1917. Vi firar den nationella helgdagen också i kyrkan och tackar för vårt lands självständighet. På självständighetsdagen minns vi vårt folk och vårt fosterland i bönerna.

Den liturgiska färgen är vit. Men om dagen råkar infalla den andra adventssöndagen kan man använda violett eller blått. På självständighetsdagen går många till kyrkogården, speciellt för att minnas de stupade. På kvällen samlar presidentens mottagning folket framför teven.

Två ljus i fönstret

Det är tradition att ställa två ljus på fönsterbrädet kl. 18-21. Hur traditionen har uppkommit är osäkert. Kanske det är just två ljus för att självständighetsdagen infaller kring andra advent. Traditionen kan också ha sitt ursprung i historien. Det kan ha varit ett sätt att förmedla att värvade jägare tryggt kan be om logi. De två ljusen kan också symbolisera hem och fosterland eller stupade och återvända från kriget. 

Gud, du som råder över alla folk,
i dag tackar vi dig för det goda land
som du har gett oss.
Tack för att du i din nåd
har lett vårt folk
genom många svårigheter och strider
fram till denna dag.